Jag har glömt allting jag har köpt. Men jag vet att det var dyrt, och det mesta var mat, alkohol och kanske lite underhållning (tolka det precis som ni vill).
Hannah drar det stora lasset, hon visste inte vad hon gav sig in på när hon startade en blogg med mig. Jag vill blogga ibland, men för det mesta känns det mest som ett måste, en syssla som jag vill förtränga. Jag kan skriva att jag lovar att bli bättre, men jag vet redan att det är ett löfte som jag måste bryta.
Jag är lat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Er lilla blogg får mig att pendla mellan att må dåligt över pengarna jag spenderar och tycka det är skönt att någon har samma problem som mig. Men keep up the good work. Jag kämpar med er!
SvaraRaderaPengar är bara ett problem när de inte räcker till. Det är ganska skönt att ha samma problem som andra, så slipper man känna sig speciell! :)
SvaraRadera